Behandla, förebygga eller förebygga de förbyggande åtgärderna

av Bo Ahrenfelt

Idag använder vi ofta begreppet förebyggande åtgärder för att markera åtgärder som lindrar och förhoppningsvis tar bort redan etablerade signaler eller symtom på stress och utmattning, men innan sjukskrivning och utmattning nått ytan. Frågan är emellertid om vi inte tappar bort oss i begreppen och glömmer bort vad preventionegentligen innebär. Närvaro av sjukdom och symtom respektive frånvaro av sjukdom är nämligen två distinkt skilda faser. Som i de flesta typer av förändrings- och utvecklingsarbete kan det vara klokt att ställa sig frågan: Varför vänta på krisen om vi kan göra något nu?

På Hållbar Vardag skiljer vi på behandling och äkta förebyggande åtgärder, prevention. Preventiva åtgärder gör vi i en livsfas där sjukdom och symtom är frånvarande. Tillfälliga stressignaler för-svinner efter en kortare återhämtning, vilket är ett helt naturligt förlopp. En hund eller katt lägger sig och vilar efter en stressfylld episod. Det har vi människor med all sannolikhet också gjort historiskt sett.

Förebyggande åtgärder har jag lagt märke till, innebär ofta att man håller personer med symtom utanför långtidssjukskrivning. Man har tilltro till en metod som betraktas som ett ”verktyg”. Man ser inte personen för ”bara verktyg”, om man så vill. Riktiga verktyg är byggda för att hjälpa alla som behöver det att till exempel dra in en skruv. Människor däremot har en ”personal emotional style” som en känd hjärnforskare kallar det.[1]Vi är som individer unika. Ingen näsa är en kopia av någon annans näsa, trots att alla näsor sitter på ungefär samma ställa mitt i ansiktet.

Behandling är en åtgärd som syftar till att kupera, lindra eller bota en närvarande, diagnostiserad sjukdom. När man väl har fått besvärande symtom och krisen är etablerad, aktualiseras behandling. Den genomförs av en person som är utbildad i såväl pågående sjukdom som i möjliga behandlingar. Det kan finnas skäl att påminna om att sedan läkekonstens fader Hippokrates (460-370 f.v.t.) dagar, har läkarvetenskapen känt till, om än inte alltid tagit hänsyn till, att man inte har att göra med en sjukdom utan med en unik människa i första hand.

Ordet Prevention kommer från latinets praeveʹntio som betyder ”förhinder, inskridande” och kommer av praeveʹnio ”komma före’, ’(för)hindra”, enligt Nationalencyklopedin.Som vi arbetar med hållbar vardag, ligger vi inte inom den traditionella medicinens område som har sitt fokus och kompetensområde inom symtomatologi och patologi, det vill säga sjukdom. Inte heller tillhör vi de paramedicinska områden där behandling också ges, som till exempel psykoterapi vid posttraumatiskt stressyndrom eller fysioterapi vid en muskelsträckning. Vi är ett komplement som ligger i mycket tidigt skede innan symtom etablerat sig och fått fäste. Ur det perspektivet tillhör vi komplementärmedicinen eller livsstilsområdet. Där hittar vi många andra preventiva kunskapsområden som hjälper oss att behålla hälsa och välbefinnande. Till exempel fysisk träning, meditation, dieter ochkosthållning, yoga, QiGong eller massage. Äkta förebyggande åtgärder som prevention är, kan också rymmas inom självhjälpens område. Vår tanke är att individ eller arbetsgrupp själv skall lära sig metoder med syfte att förhindra att symtom och sjukdom uppkommer.

Aaron Antonovsky, med sin forskning och KASAM-teori, är en av de förgrundsfigurer vi lutar oss mot. Se artikeln Kartan över hållbarhetens vägPrevention innebär att i god tid motarbeta en eller flera tänkbara sjukdomar långt innan de gör entré i våra liv. Det är ingen behandling i egentlig mening, men det är en medicinskt målfokuserad åtgärd. Syftet med åtgärden är att sjukdom och lidande inte skall få fotfäste i oss och att motståndskraft och hälsa skall stå sig stark, trots den belastning liv och arbete utgör på vår mänskliga organism. På senare tid har prevention fått ökat intresse. Mycket tyder nämligen på att en och samma livsstil kan skapa många olika sjukdomar beroende på personliga sårbarhetsfaktorer eller hålla oss fria från dem. Särskilt de som räknas till de traditionella kroniska sjukdomarna som hjärta-kärl, ledbesvär eller diabetes. Men även Alzheimer har börjat dyka upp i dessa sammanhang även hos seriösa författare. Ingen forskning är vid vägs ände och mycket är fortfarande ogjort. Vi har att se fram emot helt nya perspektiv, nya kunskaper och åtgärdspaket under resten av våra liv.

Behandling har dock högre status eller mycket, mycket högre status, vilket inte är särskilt förvånande. Man erhåller också skattepengar för att söka vård på en vårdcentral eller sjukhus i form av subventioner och frikort. Patienten behöver inte betala den verkliga kostnaden för behandlingen.

En person som botas från ett påtagligt lidande genom en behandling och kanske räddas från en för tidig död blir förstås väldigt glad. I samband med detta föreslås en sundare livsstil för att stödja behandlingsresultatet. En annan person som vill äta och dricka gott, men som uppmanas att sluta med det i preventivt syfte och i stället övergå till att äta en annan och mer spartansk diet med mycket frukt och grönsaker uppskattar kanske inte alls förslaget. I det förra fallet är motivationen till förändring vanligen mycket stark. Dessutom skapas förändringen hos den lidande personen av en annan människa, behandlaren. I det senare fallet vilar ansvaret hos personen själv. Sannolikheten är hög för att man hamnar i en förändringsprocess, som nästan alltid i äkta förebyggande fas karakteriseras av motstånd. Det finns ett starkt samband mellan lidande och motivation till förändring oavsett om vi ser en individ, grupp eller företag. När jag får en sten i skon försöker jag sparka i luften så att stenen lägger sig i ett område i skon där inte foten gör ont.  Först när jag inser att det inte går, stannar jag upp, ställer ner väskan, böjer mig ner, knyter upp skon, tar av mig den och skakar ut stenen för att på nytt ta på mig skon och knyta skosnörena. Lidande och motivation till förändring är två sidor av samma mynt. Välmåendet kan således minska i det senare fallet medan det ökar i det förra, i förhållande till utgångsläget.

Låt oss tillsammans skapa ett paradigmskifteoch byta såväl idé- som beteendemässiga mönster. Lyfter vi blicken och använder vårt kvalificerade tänkande, ser vi de enorma fördelar prevention och äkta förebyggande åtgärder ger. På en mer primitiv och starkt emotionell nivå kan emellertid vår bild, logik och upplevelse vara en helt annan. Situationen vid förändring är ofta komplex med andra ord. Vår resa till en hållbar vardag kan därför ha sina sidor, vilket de flesta av oss redan vet. Det gäller att inte låta ”barnet i oss” sköta ledarskapet.  Det lilla barnet förstår inte att när man ätit upp kakan är den helt enkelt slut. Allt är förändrat, även min hälsa och motståndskraft. Min situation är helt förändrad. Men å andra sidan, varför vänta på krisen och öppna dörren för stress, sjukdom och lidande till våra liv. Det finns nämligen ett lysande alternativ – inta ledarskapet över dig själv och lev livet levande. Här kan vi vara till hjälp på olika sätt.

 

[1]Davidson, R. J.: The emotional life of your brain. Hodder & Stoughton 2012

 

Om artikelförfattaren:

Bo Ahrenfelt är leg läk och psykiater. Har bland annat skrivit Förändring som tillstånd (Studentlitteratur, 1995, 3:e uppl 2013), Konflikthanterings boken (Liber, Årets ledarbok 1992) och Revir och ledarskap (Liber 2007). Utbildad inom Kroppspsykoterapi (EABP), Gestalt, psykodynamik, MediYoga. Mediterat och bedrivit QiGong i många år.

Grundare och ledare för Institutet för Liv och Arbete 1990-2015, ett nätverk av högkompetenta personer som specialiserade sig på förändringsarbete och utveckling på individ-, grupp-, och organisationsnivå med klienter och kunder inom privat och offentlig sektor. Bo intresserar sig för och arbetar med personlig utveckling, livskvalitetsfrågor och coachning i liv och arbete sedan många år.